Proppen har gått (Obs ej slemproppen)!
Hade en lugn dag på jobbet, bebben duttade då & då under hela dagen & kvällen, nu behöver man bara lägga handen på magen (inte trycka) för att känna -mysigt!
Kom hem & satte fart med matlagningen, kokade soppan, förberedde bruchettas, for in & ut ur kök & tvättsuga & så drog jag i gång ugnen & då gick proppen - vårt proppskåp sitter högt upp på en av ytterväggarna. Så jag fick bara gilla läget & invänta mannen. Om det inte varit mörkt, kallt & halt & jag inte varit gravid hade jag nog spatserat ut & fixat det själv. Men nu intog jag soffläge i väntan på mannen. Han började med att yra runt efter en tång att öppna skåpet med & därefter "Var är de nya propparna" *suck* jag förbjuder honom snart att "plocka i ordning" för han kan aldrig komma ihåg var han lägger sakerna. Tillslut fick jag ut honom för att kolla om det inte bara var jordfelsbrytaren -ja men då har han ju lagt de nya propparna ute i skåpet. *dubbel suck*
Kunde iallafall äta ca 20 min senare, sen blev det AFV, Joey & så började jag titta på Vänner innan jag tog mig i kragen & hoppade in i duschen. Slö tittade på Första Andra Tredje & sen blev det läggdags. Vaknade med magknip vid tolvsnåret, låg vaken ett tag, mannen envisades med att rulla över på rygg hela tiden, så jag tog mitt pick & pack & gick ut till en av madrasserna & kunde somna sött efter ca 30 min.
Idag har vi haft sångövning inför Luciatåget vi ska riva av för kolleger & annat "löst folk". Lite mysigt!
Dagens meny:
Frukost: 1dl yoghurt me dlinfrö & psylliumfrön + några små russin, 2 skivor grovt bröd med minilätta, stureost, sallad & gurka Lunch: smörgåstårtelunch med kollegorna Fika: apelsin Middag: köttbullar (hemmagjorda) med pasta & riven morot Fika: 2 knäckisar med mjukost & te
haha jaa det kan ju vara lite roligt ibland när dom inte hittar sakerna :D JAg brukar sitta och skratta så han blir skitirriterad och sen går jag och hämtar saken ( jag vet alltid vart han har lagt sakerna av nån konstig anledning) Jag kan ha kul åt sånt hur länge som helst! Kram!
Den där stureosten har jag precis upptäckt... Himmelskt GOD =)KRAM
svar på dina frågor i förra blogg inlägget.jag har aldrig blivit så arg på barnen då de varit bebisar..aldrig..(vet ej hur kolikföräldrar skulle känna..kanske kan de bli annorlunda på något vis?) men de är först när de börjar bli runt 3 o trotsa på ett helt annat sätt...som jag känner att mitt humör verkligen kan komma fram...å jag ibland har svårt att veta hur jag ska bete mig.
men en liten...kära nån dom skriker ju för att dom inte kan prata..ska man bli arg då? sen tycker jag de är jobbigt med skrik men de är ju en helt annan sak..de vill man ju inte visa dem..
jag saknar inget innan barnen...möjligen att kunna prata till punkt med mannen utan att de kommer något emellan.skratt.
livet har blivit så mycke större sen man fick barn...
du kommer bli en toppen mamma...
stor kram