Att föda barn & bli mamma
Sista bilden på magen tisdag 40+5Måndag:
Under kvällen tiltar värkarna & vid 02.00 står jag inte ut längre utan åker in. Får CTG kurva & värkarna har avstannat en smula men är ändå kraftiga när de kommer ca var 7-8 minut. BM som arbetar tycker att värkarbetet inte kommit såpass långt att vi ska välja att köra så hon ger mig Citadon, insomningstablett & Bricanyl.
CTGTisdag:
Sover hårt 1 timme, små slumrar sedan till & från under hela dagen. Värkarna är som bortblåsta, vi går & går i korriodoren, så äntligen runt 20.00 börjar det igen. Men BM väljer att stanna mig igen.
Jag vägrar Bricanylen då jag känt mig skakig hela dagen - tar Citadon & insomningstablett. Vid 4 står jag inte ut längre har så fruktansvärt ont i ryggen så jag tar en halv Bricanyl.
Onsdag:
Små sover fram till morgonen. Vid 10.00 då läkare, BM & uska kommer in för bedömning om hur de ska sätta igång mig sitter jag gråtandes på en bakvänd stol med värmedyna -jag har ett enormt tryck på ryggen känns som bebisen trycker på en nerv. Läkaren gör en kontroll & upptäcker att livmoderhalsen är utplånad & att jag är öppen 4 cm. BM säger "Vad duktig du är?" vilken kommentar. Läkaren upptäcker att det finns en hinnblåsa som står ut, bara ena hinnsäcken har gått hål, så hon tar hinnorna & fostervattnet forsar ut. Vi tar promenader, jag får låtsas titta på tidningar lite extra då jag får en värk i sjukhusets kiosk. BM känner efter 1 timme jag har öppnat mig 1 cm till & får återigen höra "hur duktig jag är" hihi- som om jag slitit upp den där centimetern med min bara fingrar. Vid 12 snåret står jag i gåstol med CTG slänger mig efter lustgasen som jag mest blir förbannad på -den hjälper mig inte. Jag vill klättra på väggarna av smärta & BM tycker det är dax för epidural. 12.40 glider jag in i ett underbart tillstånd - I love epidural -allt jag nu känner är ett tryck när värkarna tickar på var 2 minut. När jag får sätta mig sitter jag 1,5 timme på sängkant vid gåstol, känner mig blodsockerfalls aktig & jag dricker glatt av saftsoppa, nyponsoppa & te. Vips blir jag illamående & allt kommer upp igen med dunder & brak & jag mår plötsligt jättebra. Säger till mannen "Det här var väl ingenting - det går ju skitbra". 18.30 börjar jag krysta, när inget hänt med bebisens huvud vid 19 får jag fara runt i diverse ställningar, jag står & krystar, jag står på knä över sängkant & krystar, jag står på alla fyra & krystar, jag ligger på sidan & krystar & jag ligger på rygg & krystar. När det fortfarande inte hänt något klockan 20.00 & mina värkar avtagit de blir kortare & kortare & kommer altmer sällan. Tillslut känner jag dem inte alls, manne säger till när de kommer via CTG -plötsligt fylls rummet. In dundrar en överläkare i gummistövlar något jag till & med han skämta om. Hon har med sig en sugklocka & förklarar hur det ska gå till. Skönt tänker jag det har jag både läst & sett på tv - nu är ungen ute på 2 värkar tänker jag... Men jag har ju inga värkar, min livmoder har kolapsat - den strejkar & vill inte vara med längre. En läkare kommer in & hängder på min mage, jag får krysta utan värkar samtidigt som överläkaren drar & drar & BM pressar varma våta handdukar mot mitt anus. BM tar fram en sax ser ledsen ut & berättar att det behövs ett klipp. I detta ögonblick är jag nästintill nära panik. Där ligger jag med min bebis i magen & min kropp sammarbetar - den där härliga tryckande känslan alla beksriver. "Att skita ut en melon" - jag känner den inte -jag kan inte på egen kraft hjälpa mitt eget barn till världen. Jag ber henne klippa "Klipp var fan du vill -klipp hur mycket du vill -bara bebisen kommer ut". De lägger bedövning & klipper vid nästa värk - det känns inte alls. Nu är smärtan konstant det finns ingen början det finns ingen slut. jag har pabik & känner mig så hjälplös jag skriker "SNÄLLA HJÄLP MIG" . Jag som sagt åt mannen att jag inte vill "bära mig åt" som de på tv -skrika & gapa. Jag skriker för allt vad jag är värd -jag är 10 gånger värre än de jag sett. Efter 27 minuter med sugklockan knäpper det till & ut far en blodig slemmig fosterfettig bebis som läggs på mig mage. Bebisen har MASSOR av mörkt lockigt hår & bäddas in i varma handdukar. All smärta jag nyss känt är som bortblåst. Plötsligt utbrister jag "Vad blev det då?" & jag får lyfta på handdukarna & där är hon - VÅR ALICE!!!
Mannen tar henne för att sätta på blöja, in kommer en ortoped, de misstänker att Alice nyckelben gått av vid förlossningen (vilket det gjorde) men ortopeden konstaterar att hon rör båda armarna & att det ser ok ut. BM vill att min moderkaka ska komma ut, masserar mig på magen & ber mig krysta- inget händer. Hon vänder sig bort & då "FLOFF" ut sprutar moderkaka & blod & koagel -hela rummet blir rödstänkigt, skötbord, våra väskor, alla i rummet & till & med mannen... Blod & koagel uppskattas till 800ml. Läkaren som hängt på min mage börjar sy. jag har spruckit inuti slidan & så är det klippet... Ligger där öm & vill bara vara i fred -men hon måste sy. En timme håller hon på, jag är inte tillräckligt bedövad & får 6-7 sprutor. Har många gånger god lust att sparka huvudet av henne -men min kropp löser det själv. En lååååång fis rakt i fejan på henne utan at jag kan påverka saken...
Blir kvar på Förlossningen för observation pga att jag förlorat så mycket blod. Min livmoder kontrolleras var 10:e minut så den drar ihop sig. jag måste ha kvar epiduralslangen utifall att livmodern slutar sammarbeta igen. 2 timmar får vi ligga där utan att äta. jag är enormt kissnödig, en uska kommer in & ska hjälpa mig med säger "Du klarar inte det". Vi äter lite först, den berömda Grattis Brickan. Det är nu vi tänkt förlova oss -men chocken är för stor & orken för liten vi säger att ändå räknar från Alice födelsedag.
Får sitta på sängkant, klarar det inte. Får kissa på potta. Strax efter 12 får vi rulla in till BB. & äntligen ringa alla oroliga som väntat & väntat & väntat...
Alice får ligga hos mig, hon tittar på mig med sina stora ögon, tar tutten & jag njuter. Är fruktansvärt kissnödig, försöker återigen att sitta på sängkant, men får ge upp & kissa på potta. Vid 5 snåret har jag fortfarande inte sovit en blund & är fortfarande kissnödig. Går på eget bevåg upp & kissar, håller på att svimma två gånger men är lyckligt tömd & trött när jag kommer tillbaka till min säng. Sover 1timme på hela natten.
Torsdagen:
Alice & hennes papp får gå på läkarkontroller, själv är jag för svag. Efter lunch börjar jag piggna till, får hjälp med dusch & känner mig lite fräschare. 14.00 kommer Alice stolta mormor & morfar. Mormor lyser som solen själv - jag gav nämligen Alice mammas förnamn som andranamn. Alice är den sötaste trollunge de sett. Men hon är en arg trollunge, ligger endast nöjd vid mammas tutte. De får hålla varsin gång -men hon snuttar på allt & skriker allt då inget ger henne mat. Vid 17 kommer stolt moster & kusin, några minuter senare kommer även stolt farmor & farfar. Farmor har frossat i tjejkläder, farfar oroar sig för allt. Farmor tar för mycket bilder, farmor håller inte rätt men själv vågar han inte hålla, vi tvingar honom tillslut.
Kvällen vankar på, Alice snuttar tutte & vi beundrar henne. Plötsligt kommer nattpersonalen, mannens säng ska bort -han har sovit sin natt. När han lämnar mig vid 22.30 är jag ändå vid gottmod. Alice snuttar 6 snuttar hon snuttar konstant mellan 22.30-03.00 jag får inte sova en stund, är kissnödig men hon gallsriker, tillslut hjälper inte ens tutten, hon tar den inte längre. jag går ut till nattpersonalen som säger "Kämpa på det är vargdygnet". jg är helt slut, vid 05 lämnar jag ut henne & hon får tillägg & jag sover oroligt 2 timmar. Vem vill lämna sitt barn?
Fredagen:
Alice skriker & skriker -hon är inte nöjd med något. jga är helt slut, är lika blek som lakanet & tårarna börjar rinna. De tar CRP på mig & plötligt blir det fart. Min sänka ligger på 113. Tårarna forsar, allt jag skrivit i mitt förlossningsbrev om BB-tiden känns förbisett. Det blev precis så som jag INTE ville att det skulle bli. Mannen kommer & vi går på läkarbesök med Alice -hon har feber. Vi får inte åka hem. jag bryter ihop totalt. Gynäkaren kommer in & vill undersöka mig - jag har en misstänkt livmoderinflammation & blir satt på en dunderkur antibiotika. Gråter så att ögonen håller på att trilla ur. Mamma ringer osm besatt på mobilen -jag orkar inte svara. Somris ringer & jag känner att hon är den enda jag kan tänka mig att prata med. Sen blir det fart - älskade Somris. Chefskuratorn kommer upp, spänner ögonen i gynläkaren "Här ska det stå en säng - mannen ska sova kvar" & han svarar "jag har ordnat det". Plötsligt känns det bättre. Alice ska få tillägg, hon ska ammas var 4:e timme 20 min på varje tutte, plus 20 ml tillägg & 2 ml alvedon för henne utgjutelse på huvudet efter tidig vattenavgång & sugklocka. Alice blir en nöjd & mätt bebis. Hon somnar- hon hade inte sovit mer än 2 timmar på 2 dygn innan. Hon sover orligt & manne & jag turas om att putta baken & ge henne lillfingret då hon oroligt vaknar var 5 minut. Hon blir allt tryggare ju mer mat hon får & ju mer hon kan sova. Vi får en bra natt med 4-6 timmars sömn.
Lördagen:
Alice feber har gått ned. Vi går på läkarkontroll där de upptäcker att nyckelbenet hade gått av men att brosk redan bildats & att hon inte längre ska ha ont. De upptäcker även ett glapp i höften & vi får remiss till ortoped -Alice kanske får ligga i skena 6-8 v. Men vi får ok att åka hem. GYnläkaren kommer in, min sänka har gått ned till 64. VI FÅR ÅKA HEM!!!
Vi gör de slutliga testerna på Alice, PKU & hörseltest. Vi har samtal med BM om min förlossning & jag får ett kontrakt som lovar tidig kontakt med läkare vid nästa graviditet. Kontakt med Aurora. Mer kontroller om hur stor bebisen är, om bebisen blir för stor så sätts jag igång tidigare. Jag vill fortfarande föröska föda vaginalt men om min livmoder kolapsar igen- vill jag avsluta med snitt istället för sugklocka.
Här hemma har det varit UNDERBART Alice är en ljuvlig liten bebis, hon sover massor nu när hon får mat. Mina bröst har fyllts men vi ger henne ändå lite tillägg när hon inte är nöjd. & idag har hon badat för första gången - hennes hår var så snuskigt. Nu ligger hon & tar igen sig i sin vagn & jag & mannen ska äta lunch innan hon vaknar!
Herregud vilken pärs! Men den slutade lyckligt iaf!
Vilken tur att det kom en liten Alice till sist...=) Skönt att det är över och att belöningen räcker hela livet...=) Så nu är ni förlovade? Vad roligt! Man blir ju ännu mer sugen på en liten, men ner i vikt först...Pussa lillgumman från mig!
Stackars er vad ni fick gå igenom en så tuff förlossning. Men ändå skönt att du skriver hur du vill ha det nästa gång. Ger mig lite hopp inför min. Lite orolig är man ju alltid. Ska på föräldrautbildning imorgon iaf o snart studiebesök på förlossningen iaf även om jag fick Liw där så är det ju inte riktigt samma sak i v23 som i v40+.
Ta hand om er.
Kramar Sandra
Jättegrattis till lilltjejen! Jättesöt hon är med allt hår. Vilken dramatisk förlossning det blev men skönt att allt slutade bra under dom omständigheterna. Ta hand om varandra ordentligt den här första tiden för det är mycket känslor som rusar runt. Kramar!
Nejmen nu sitter jag här på jobbet & kämpar mot tårarna. Har själv varit med om 2 mardrömsförlossningar, där båda slutade med akutsnitt. Det är SÅ hemskt när kroppen inte fungerar som den skall. Man är så hjälplös. Det gör mig ont för varje person som inte får den förlossning man drömmer om :-(
Tack och lov så är det ju så att hur jobbigt det ön var så är det värt det till slut.
Jag är född med höftledsluxation & fick ha skena, sk Von Rosen-skena.
Kram
Någon frågade om gissningen av könet på Rutin Ul var rätt -& det var det -ingen snopp alltså blev det en tjej!
Kram
Grattis till Er fina flicka. Vilken förlossning!!
Så skönt att få upp sin bebis på magen och känna att alla smärtor bara försvinner....
Ha det nu så bra hemma med lilla Alice ( fint namn)
Många kramar från Viktoria
Åååå vilken förlossning och tid efteråt Ni verkar ha haft...Jobbigt..men hoppas det går åt rätt håll nu....kramar om
Fy vad jobbigt du har fått gå igenom. hoppas att alllt bli bra nu, vilken sötnos hon är och vilka fina blå ögon.
Kram Lena
Usch att du fick en sån jobbigt förlossning..
Grattis till både en underbar flicka och till förlovningen=)
Kram
Åh så söt :-) Vad skönt att det gick bra tillslut!
Ja vad ska jag börja men ett jätte grattis till förlovningen, å vilken förlossning har suttit här och gråtit trots att jag inte känner dig men det är väl dom kvoinnliga hormonerna som tar fart. jag hoppas nu att du/ni ska få det jätte bra utan förmycket krångel för det har du haft tillräckligt av. En än gång stort grattis till bebis förlovning och lycka till som tre
åå blir alldelles darrig o gråtig...oj,oj vad mycke ni varit med om...
vad roligt ni förlovat er också.
å jag måste säga de igen..hon är såå söt !
men de är ju du med:-)
kram
Vilken Pärs du gått igenom, vad skönt att allt ordnade sig och att ni kan njuta av er prinsessa hemma nu.
Kram Jeanette
usch vad jobbigt. Tur att din förlossning ledde till underbara lilla Alice. Det är häftigt vad vi kvinnor klarar av :)
Emma
Vilken jobbig förlossning du hade! Hade också det jobbigt med min tjej som vägde 4,5 kg - därav blev det planerat snitt med minstingen. Kunde inte låta bli att skratta åt din hämnd på bm när hon sydde dej... Rätt åt henne :-D
Kram på er!!
Tack för att du delar med dig! Jag blir verkligen så rörd av förlossningsberättelser. Man känner en otrolig medkänsla och förståelse när man har gått igenom det själv.
Jag kom ihåg att när Nike kom var hon självklart i centrum och blev gullad med (vilket man självklart vill som stolt nybliven mamma) men jag minns att jag ändå kännde attjag inte fick den beröm jag förtjänade!!! Jag hade ju faktiskt tryckt ut den där lilla sötnosan!!! *hihi* Så med det säger jag, GRATTIS och vilken otrolig kvinna du är som lyckats med både graviditet och förlossning!
KRAMAR!
Åh, det är verkligen fantastiskt att få ta del av din berättelse! Ni har gått igenom mycket de senaste dagarna så jag hoppas ni får fortsätta njuta nu där hemma! Hon är bara för gullig!
Kram
Vilket litet underverk!!!! sååå himla söt med allt hår! En sån prinsessa! Ta hand om er alla tre!
Ett jättestort GRATTIS
Grattis till lilla trollungen!!
Lika mkt hur som alice har hade mina töser oxå..så himla gulligt...Grabben däremot var skalleper tills han var 2 år nästan...
När grabben föddes så gick jag sönder både invärtes och utvärtes...många,många stygn...Han var 55 cm och 4255 kg....stor liten kille...
Töserna gick det bättre för så nästa barn kanske går ltie lättare för dig med :0)..
Dock har mina förlossningar gått snabbt....Inte så jobbigt som för er....
Lycka till!!
Hua du har verkligen haft en riktig långdragen och jobbig förlossning, fick min tjej med sugklocka och precis som för dig fick de lägga sig på magen och i princip trycka ut henne, förstår verkligen din panik under momentet. Jag förstår att du haft jätteont nu efter förlossningen, jag kunde tyvärr inte amma och pga det så drog inte livmodern i hop sig och det blev bakterier i livmodern. När det var dags för nästa barn så gav de mig en spruta direkt efter förlossningen som gör att livmodern drar i hop sig och stöter ut allt blod, förr gavs den automatiskt men det har de tagit bort. Allt gick som smort efter den förlossningen och inge livmoderinflammation då inte. Jag känner med dig och vet precis vilken smärta och trötthet du kände efteråt. Hoppas att du/Alice är på bättringsvägen. Hon är verkligen fin med allt det mörka håret!
Grattis till Alice! och förlovningen!
Det var verkligen en skakig start ni fick tillsammans, men skönt att allt gick bra till slut!
Hej! Eran Alice är jättesöt! Har inte barn själv men låter som en jobbig förlossning, hoppas ni alla mår bättre nu! Och Grattis till förlovningen! Och roligt att du delar med dig av eran upplevelse, synd att det var en "Filur" som betedde sig lite konstigt.. Ta hand om er! kramar
Oj vad jag har missat :) Grattis till söta Alice.. :) KRAM
Vad du har varit duktig! Grattis, jag förstår att det var tufft. Och att din blivande man (grattis!) endast skulle sova där en natt när allt var så jobbigt, otroligt. Skönt att det löste sig till slut och att ni fick en konkret plan för att få igång maten. Äntligen kan ni njuta av varandra!
ps:förstår hur du tänker med fk osv...
jag skulle inte heller vilja andra berättade saker innan de vet vad de får eller inte får berätta..
jag hoppas du inte tog illa upp av att jag fått sett bilder..men jag tänkte att jag bara skulle skriva att hon var söt o inte avslöja allt hår..ler.
men som sagt förstår dej!
Å ta hand om er nu..funkar amningen o de bra förresten..
hur mår du nu..du måste ha jätteont..
just att bli klippt låter frutkansvärt ont...ååå de är ju så man börjar bli lite rädd nu...
men samtidigt längta när man ser hur små o underbara de är.
kram
Grattis till er fina flicka. Stark gjort att direkt efter en sådan förlossning tänka på att det blir fler. när den dagen kommer hoppas jag dig en drömförlosning med ett skita-ut-melonen-plupp som heter duga =)
Vilken pärs!!
Skönt att ni mår bra nu och har fått komma hem.
Grattis igen till en ursöt liten tjej!
Kram
Tack för att du delar med dig av då Alice kom till världen. Såg också att inlägget på Fk var borta. Bra! Om du orkar kan du ju kolla med dem om du kan få veta vem som döljer sig bakom signaturen.
Nu till förlossningen! Vilken marathonförlossning det blev av det hela. Grät mig igenom hela berättelsen då det väckte minnen av då Alva kom till världen för 5 år sedan. Det var nästan otäckt likt. En sak som jag vill säga och som jag hoppas du inte tar illa upp för att jag säger är - ÄLTA. Om du behöver prata om den ska du se till att göra det med man, syster eller vänner. Dra dig inte för att kontakta sjukhuet och bm igen om det är något du undrar över i journalen eller om du får några frågor om varför det blev på ett visst sätt. Jag fick en depression ett par veckor efter förlossningen mycket pga att jag inte fick efterföljande samtal med de som var med på förlossningen. Blev beviljad snitt med Moa men avbokade det och fick känna den där segern av att pressa ut mitt barn själv. Det är jobbigt att känna att man inte har gjort det, men glöm inte att du är en sann hjältinna och har utfört stordåd!
Hoppas ni kan ta hand om er nu då ni kommit hem. Var inte rädd för att säga ifrån om du inte orkar med någonting, besök, bloggande eller vad det nu än må vara! Stort grattis även till förlovningen=)
Kramar.
Vill bara säga att jag missade ditt förra inlägg tråkigt när folk utnytja situationen. Bra att du skrev det du skrev få bara hoppas att folk ta tills dig men oftast har dom inte det förståndet. Men att jag måste fråga en sak familjeliv vet jag vad det är va inne där när jag förlorade våran lilla tjej 2006 pga att väninnor tyckte jag skulle det för att komma i kontakt med andra i likasinnade situationer men jag vågade aldrig registrera mig det var i den här vevan jag fann somris och det var genom hennes blogg jag tog mig igenom min sorg och den deprisionen jag var på väg att hamna i eller som jag förmodligen redan var i är inte så haj på det här med data och internet och dess utbud oj det här blev långt MEN vad är FK för nått förstod inte det jag har trott det stod för försäkringskassan.
Hoppas det ordnar upp sig vad det än gäller.
Oj, vilken pärs du gått igenom. Stort tack för att du delar med dig utav din berättelse och ditt liv, och Alice är verkligen en riktig sötnos...*kram*
