Idag SKA bebisen komma UT...
Igår ringde mamma vid 10 snåret & ville komma hit, hon skulle bara till provtagning, läkaren, sjukgymnasten & storhandla först - men hon var ändå här kl 12.45. Hon hade sin lilla matlåda med sig för hon "ville inte att jag skulle ställa mig & laga mat till henne när hon ändå tinta en matlåda till dagens lunch". Så jag tog fram en egen matlåda & sov en stund i soffan & tittade på Så ska det låta innan hon kom.
Hon kom lagom då jag hämtade posten & vi tillsammans kunde beundra snickarnas framfart & jag kunde lotsa in henne via altanen på baksidan.
Vi åt lunch. Det är så himla konstigt, hon hade kyckling med ris, sås & brysselkål & så hade hon köpt ananas & päron hon blivit så sugen på de var så vackra i färgen ljust ljust gröna med röda & gula inslag som jag skivat upp till lunchen. Jag var lite nervös över risen men det gick skitbra hon kunde till & med prata & äta samtidigt. Men så tog hon en päronbit & vips så satt den så hårt i halsen att hon fick hosta/spy upp den i vasken & man riktigt hör hur hårt den sitter, hur hon inte får luft & hur svårt hon har att hosta upp den. Jag vet ju att hon klarar det & att hon inte kvävs men tillslut var jag tvungen att fråga om jag kunde hjälpa henne på något sätt. När hon hostat klart så berättade hon att öron/näsa/hals doktorn sagt att hon ska hosta upp det hon sätter i halsen, hon får inte dricka vatten för då finns det risk för att det hamnar i lungorna.
Vi tog en timmes promenad i området. När vi kom tillbaka så lutade hon sig över magen & sa "Men kom nu då lilla bebis". Jag tror hon planerat att "Gå igång mig". Men jag vet att det inte fungerar -jag får ont så länge jag går & sen vips så är det borta. Det spelar ingen roll om vi färdknäpper eller om jag dricker hinkvis med hallonbladste -det biter inte på min bebis, den är väl helt enkelt inte klar än. VI fikade ute i solskenet & vips var klockan 16.20 & min potatis hade visst kokat i 50 min & mamma skulle åka hem.
Kvällen blev sådär. Först hade en tjej i ett forum jag tillhör pluppat ut en dotter 2 veckor för tidigt & det kändes så nedrans orättvist. När jag duschade upptäckte jag ilsket rödblå åderbråcksliknande ådror som gick ned mot ljumskarna & sista veckan har bristningarna bildat ett mönster som bara växer från navel & ut mot sidorna - jag som klarat mig i 39 veckor -så kommer det nu. Bröt ihop fullständigt när jag varken fick på mig strumpor eller trosor. Mannen fick klä på mig i sängen medan jag grät som ett litet barn & fortsatte gråta till långt in på natten.
Allt kändes så himla hopplöst, det spelar ingen roll vad folk säger & hur kul folk tycker att det är att ge "uppiggande" kommentarer som "den kommer när den kommer" eller "ut kommer de alltid". För min inre känsla är ändå att den aldrig kommer komma ut - & det är MIN känsla. Bebisen har varit allas ljuspunkt sedan mamma fick sin diagnos & det känns inte mindre pressande när den aldrig kommer ut. Igår var jag inte ens glad över bebisen längre & blev nästan rädd för mig själv över de tankar jag tänkte. Jag vet verkligen inte hur länge till jag orkar med det här. Jag vill inte att bebisen ska ha en deprimerad mamma när den kommer ut & jag känner att jag ligger i riskzonen för det. Det känns som jag behöver få ett sista datum som är närmare än 42+3 (20april då de kommer sätta igång mig) för att kunna slappna av & må bra igen. har tid hos BM 9/4 & kommer böna & be om igångsättning.
Altanen & entrétrappen är nu klar -tänkte knäppa en bild när jag hämta posten innan lunch -om jag inte tar en promenad innan dess.
Dagens meny:
Frukost: 2 knäcke & juice Lunch: blir nog något färdigt från ICA Fika: glass Kvällsmat: köttfärssoppa & knäcke Kvällsfika: hoppas numer över pga illamående
Jag vet hur du känner det gick som sagt 11 dagar över tiden därav min gissning. Hade bokat upp hela den dagen då han bestämde sig för att komma, hade inte tid med att föda bebis den dagen, konstigt det kan bli. Du gör ett bra jobb hemma med allt. Jag fick ta hjälp av våra hundar när jag tappade saker på golvet:-). Usch vad less jag var. Sonen kom den dagen då jag hade mitt sista mvc besök.
Härligt att bf äntligen är här! Övertid är sugigast av allt sugigt. Jag minns hur deprimerande det är och hur varje dag är som en vecka så jag tänkte inte komma med något hurtigt. Hur gråtit och hopplöst det än må vara nu så är det ju pga att bebisen inte har kommit ut. Åtminstone för mig var det så att då värkarna startade försvann allt depp för då var ju dagen äntligen där=)
Håller tummarna för att din väntan inte blir lång!
Vad tråkigt att behöva gå övertid. Varje dag känns ju som en evighet. Hoppas den kommer ut snart!
ååå tänker på dej gumman...
jag vet att de är hemskt varje sekund man går över tiden...och ännu värre för dej som har haft symptom hela tiden.
skickar en stor stor styrkekram!!!!
Ingen tröst, men jag vet hur du känner. Tillslut var jag så övertygad om att barnet inte skulle komma så jag struntade i allt. Och som någon ovan skrev, samma dag han kom så var jag ganska upptagen och hade inga planer på barn. Jag var nog ganska fokuserad på igångsättning när jag nu tänker efter. Man har lixom något slutdatum att vänta på. Känns mer meningsfullt och man slipper "famla i mörker".
/Alva
Tack tjejer - ni är guld värda just nu!
Inte för att det hjälper men; När jag väntade sonen var jag helt säker på att jag skulle gå över så jag vart inte så chockad när det hände men jag fick reda på i vecka 36 att han var STOR
(4.5 kilo visade det sig) så jag frågade doktorn då om jag inte hade fått sonen på BF dan skulle dom kunna åtminstånde svepa hinnorna? Javisst! sa han Inga problem!
Inte då! jag satt utanför doktorns rumm, brevid alla små gravida (man väntade på UL beskeden där oxå, så dom var typ i vecka 13 och 20 ) och tjöööt för han inte tyckte dom hade tid att sätta igång mej tills BF+15! Jag grät och var vansinnig + att alla ringde HELA tiden och frågade om han var här än?
Jag kan tyvärr förstå hur du känner det, tänker inte vara hurtig eller så, jag hoppas att bebben kommer snart!
Ända tippset jag kan ge är att be att bli svept om du träffar BM den 9nde!
Vilken mysig altan!!! Kommer ni kunna njuta en massa av snart du, mannen och bebben. Ett tips ngn gav mig var att äta ananas, det skulle tydligen kunna sätta igång det hela. Men du har väl fått både det ena och andra tipset redan :-)
Maria: Grejjen med ananas är att det krävs 7 st hela ananaser för att komma upp i den nivån som krävs av det ämne som sätter fart på förlossningen -känns sådär va?! =)
Kram
