Att stå med benen i två världar...
Det är meningen att jag ska vara lycklig, uppleva en tid som är bland det mest underbara man kan uppleva - men för mig är denna tid kantad av sorg. Jag tänker på samtalet till mamma när bebisen har kommit ut. & jag övar & övar, men varje gång strilar tårarna för fullt. Det är som att det är ett extra laddat samtal just för att det är som det är. Det kanske är sista gången mamma blir mormor - hon kanske inte finns där om vi bestämmer oss för att skaffa syskon.
Mitt i all sorg är det en stor glädje att ha en bebis i magen, en bebis som snart, snart är klar för livet här utanför. Det finns ingen som kan ge mer tröst & glädje än ett litet barn - så lyckligt ovetande & oförstört. Någon som på en sekund får en att glömma allt ont.
Det finns inget hopp om att mamma ska bli frisk, det finns bara en utväg. En utväg som känns förjävlig, men samtidigt en utväg som tvingar oss att prata. Som ger mamma en chans att berätta att så här vill jag ha det utan att någon är där & säger "så ska du inte säga - det här kommer att gå bra". För det kommer inte att gå bra, hur bra hjälp hon än får kommer hon att dö.
Jag har många bilder i huvudet, bilder jag inte vet om jag kommer få se i verkligheten. Jag ser min mamma i rullstol, nerbäddad under filtar med en ansikte som är lika utryckslöst som en sten. Om den dagen kommer vill jag veta hur mamma vill ha det, om hon själv inte ens kan ge ett besked som ja eller nej.
Förhoppningsvis är det långt kvar än & för att överleva måste vi blanda skratt & gråt. Skratta åt ödet att ha placerat om sina fonder till pensionsfonder en vecka innan beskedet. Att ha en gammal mor som inte vill erkänna för sin dotter att hon är ledsen - som snyter sig 10 gånger under tiden hon tar sin medicin ensam i köket men samtidigt hävdar "Jag gråter inte"... Att mitt i allt elände kunde vända det sorgligaste till något tragikomiskt "äsch det gör inget -jag ska ändå dö".... Att fnissa åt en soppa som hamnar upphostad över halva bordet eller ett ord som sluddras fram totalt fel... Det kan verka hårt & okänsligt i andra ögon - men vi måste för att orka med...
För varje person man berättar för ser man ett lidande. Det här är sjukdomen ingen vill ha -vad som helst men inte ALS... Samtidigt som man vill känna att människor känner med en måste de oxå tillåta sig att skratta, inte bara stå med stenansikte & lida. För jag orkar inte det, jag klarar inte av att se endast det.
Jag har räknat med att någon i min närhet ska insjukna i cancer, eller sitta på servicehuset med en halvsidesförlamning efter en stroke, få en hjärtattack, men inte att någon i min närhet skulle få ALS & absolut inte min mamma.
Jag övar & övar: Min mamma har ALS. Min mamma har ALS. Men ändå förstår jag inte riktigt, vill inte förstå, orkar inte ta in allt på en gång utan bryter ned det till små bitar & pusslar ihop varteftersom
hej på dig.
hoppas du har en bra lörda. jag tänkte tipsa dig
om en sida som heter gratisbio. många har redan hört talas om den och många är redan medlem. men just du kanske inte är så jag tänkte att jag tipsar.
gratisbio är en sida som drivs genom att ge svenska
folket gratis bio checkar även gratis present kort.
gratisbio har över 500 annonsörer på sin sida som just annonserar om en massa olika saker. det kan vara allt från att du ska vara med i en tävling till att du kan handla på postorder. en massa erbjudanden och en massa gratis grejer. en del sidor behöver du bara klicka på för att få poäng.
för poäng är just det du får. genom att gå in på poäng kommer alla annonsörerna upp. där står det vad du behöver göra och hur mycket poäng du får.
för att just du ska få en biocheck
hem krävs 400 poäng.
för att du ska få ett present kort
hem krävs 1000 poäng.
det kan låta mycket men man tjänar snabbt ihop det.
present kort väljer du själv var du vill ha någonstans det finns allt från hm och vero moda till siba och stadium. de stora kedjorna helt enkelt.
jag har varit medlem i drygt 1 månad nu och fått
hem present kort på över 2000 kronor. jag har även
fått 5 biocheckar.
kom ihåg att gratisbio är gratis. och kanske tänker
ni att det är samma som gratisgen gratiskungen och
godiskungen med mera. men detta är mycket bättre.
läs alla referenser på gratisbio. har du frågor
så är jag villig och svara på dom. hoppas du blir
medlem och blir nöjd när du får dina checkar hem.
här är länken ; http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=16563
Det går ju inte att sätta sig in i hur Ni har det nu. Men Du skriver iaf så "fint" om hur Du/Ni har det. Tårarna rinner ner för mina kinder.
Lyckan i att vara gravid och sorgen i att mamma är sjuk. Måste vara så jobbigt. Tänker på Er!!!
Många kramar Viktoria
Jag känner inte dig men ändå sitter jag här och gråter. Varför finns det sådana här sjukdommar, ett helvete på jorden. Men det är bra att ni kan fånga ljusglimtarna, för det är dom som ni kommer att komma ihåg sen. Många styrkekramar // Emma
Precis som Emma skrivit här ovanför känner jag inte dig, men jag gråter också. Vilket fruktansvärt tråkigt besked. Jag hoppas verkligen att det blir så bra det bara kan bli för din mamma och för hela din familj. Jag tycker inte alls att det låter hårt och okänsligt att ni kan skoja om det, det är nog det bästa sättet att hantera det, det här är ju er verklighet och den måste man acceptera. Jag är verkligen ledsen för er skull men hoppas att du ändå mår så bra som det bara går. kram / maja
Oj här finns det visst en annan Maja om du läst dina mail så är jag de majan som heter J-A så du vet.
Skriver som jag skrev till somris tårarna rinner och jag är verkligen ledsen för er skull. Och det är klart ni ska skratta när ni får tillfälle att skratta innbär inte att man inte längre känner sorg. Visst det finns säkert dom som undrar hur kan ni men jag tror dom flesta inte tänker så. Ta vara på livet och vad dte har att ge ...just nu gläds över dte ni kan glädjas över skratta åt det ni vill skratta åt å gråt ibland spara inte på det för då blir det för tungt gråt är kroppens egna smärtlindringsensorer.
Kramar
Det gör så ont att läsa dessa inlägg o jag tänker på dig o din familj. Jag var i tredje månaden när min mamma dog i cancer så jag tänker mycket på det när jag läser hur det är för er nu. Det som gör mest ont nu efter att min son är född är att min mamma inte fick träffa honom. En liten, liten tröst (även om det är en liten tröst i sammanhanget) till dig som jag vill att du ska ha med dig är att du o din mamma åtminstone kommer att få dela upplevelsen när ert barn kommer till världen o få ha det som ljusa minnen när sorgen kommer framöver. Jag tänker på er! Många kramar Anna
Det gör så ont i hjärtat att läsa, kan inte förstå hur det måste kännas för er.
Den största av kramar!
Tänker på dig. Vet vad du går igenom.
Kram på dig!!!
Tänker på dig och din familj. Tycker inte alls att det låter okänsligt att ni blandar skratt med gråt det måste man få göra. Då blir dagen lite ljusare iallafall:)
Ta hand om er!
Kram
