Konstigt -livet går vidare...
Efter ett chockartat besked & en dag/kväll med familjen samlad, gråt blandat med skratt. Sömnlös natt med många funderingar, tankar som maler omrking, bilder man inte vill se & ett stort VARFÖR....
Vi kom hela familjen till Neurologmottagningen & möttes av två underbara sjuksköterskor, vi blev underbart bemötta & de var så gulliga mot mamma. Vi fick information & fick ställa våra frågor både till dem & neurologen & även om denna jävliga sjukdom inte har några svar, det finns ingen anledning till att man får den, den är inte ärflig, den bara poff finns där en dag, man kan inte säga hur den ska fortskrida på just min mamma. Hur länge hon har kvar eller om bromsmedicinen kommer hjälpa henne... Även om svaren är lika fulla av frågetecken kändes det enormt skönt när vi gick därifrån - vi hade iallafall ställt våra frågor. Mamma skulle bli kontaktad av ett nätverk av professioner som kanske kan underlätta för henne under sjukdomens gång... Det kändes som att hon var i trygga händer - även om det bara finns ett slut, det finns inte ens ett endaste hopp, inte ens en ynkaste procent som inger hopp om att bota.
& vi följer mammas önskan: att leva så normalt som möjligt... Samtidigt som vi delar skratt & gråt & tar vara på alla tillfällen vi får tillsammans.
Någon/några av er har ställt frågor & jag säger detta en gång: Jag kommer inte besvara frågor om min mamma, det jag vill att ni ska veta finns att läsa här på min blogg.
Somris med familj sov hos oss i natt oxå -oerhört skönt att få vara nära, även om vi inte pratar sjukdom hela tiden så känns det tryggt att veta att hon finns där. Jag är enormt tacksam för Viktor & de små puffarna inifrån magen - en glimt av glädje! & Viktor är solen själv - helt underbar liten kille!
Idag vinkade vi hej då. Somris ska ha vårt hus i helgen & vi ska vara hundvakt & bo hos svärföräldrarna. Vi åkte runt 10 för att besöka BM, lyssnade på hjärtat, tog nya prover & hon kände igenom magen - bebisen ligger med huvudet nedåt (puss på dig) & det har även sjunkit ned en bit, men är ruckbart dvs inte fixerat. Om 2 veckor ska vi får göra UL för att verkligen se att det är huvudet. BM trodde inte att bebisen skulle snurra runt nu när den börjat sjunka ned. Det som svider är en liten fot & det jag trott varit ett huvud är bebisens lilla rumpa. Den väger 2kg -inte så mycket mer. Jag har topp värden & magen växer som den ska! Känns underbart. Vi pratade förlossning & amning & vi fick en hel göh broschyrer & lappar att läsa igenom samt fylla i. Nummer till förlossningen & tips om en hemsida på nätet. & föräldragruppen ska börja alldeles snart & vi ska få kallelse idag eller på måndag.
Jag släppte av mannen på jobbet & åkte vidare till svärföräldrarna, kom dit samtidigt som svärmor. Vi har suttit & pratat om mamma & sjukdomen. & så åkte till en liten stad två mil bort & åt lunch på ett värdshus samt kikade runt i små gamla prylbutiker. Mysigt att komma ut & komma ifrån, göra lite annat.
Dagens meny:
Frukost: tekaka med minilätta & ost, 1 kokt ägg & några skedar hallonkräm Lunch: salladsbuffé, fläskstek med stekt potatis & en underbart god sås Fika: te Middag: råraka med gräddfil, löjrom & räkor, revbensspjäll med rödkål & baguette Kvällsfika: choklad
Dagens happening: BM & mystur med svärmor
LÖSENORDSSKYDDAD
Jag planerar att lösenordsskydda min blogg
innan bebisen kommer för att kunna sätta in
fler bilder på både bebis & min familj, samt
mer använda mig av namn.
För att få lösen till bloggen ber jag er maila
mig på:
Samt besvara dessa frågor:
1) vem ni är, ungefärlig ålder,
singel/sambo/gift/barn
2)Hur ni hittade min blogg
OBS! Deadline 6/3
Jag kommer börja skicka ut lösenorden i slutet av feb & än så länge är det bara supersöta mail som dimpt ned i inkorgen & alla är berättigade ett lösenord!
Jag blir så glad att läsa att ni fick bra hjälp och stöd! Av det som finns att läsa verkar ni vara en stark familj som kommer hålla samman i denna svåra tid, precis det en sjuk person behöver. Hoppet är det sista en människa förlorar.
"Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.." - Marie Fredriksson.
Ta hand om er!
Vill bara säga att jag tänker på Er alla!
Kram
Tänker på er, ta hand om er, Massa kramar!
Hej!
Jag vet inte vad jag ska säga men jag vill att du ska veta att jag tänker på er och hoppas att ni har det så bra som det bara går.
Kram
Hej Nhea!
Så skönt att höra att ni är tillsammans, familjen. Och att ni har bra människor omkring er, det betyder mycket. Mitt i allt är det underbart att ni skrattar också bland alla tårar!
Va rädd om varandra och om magen.
Kram
tänker verkligen på er...känns så konstigt o overkligt.
tänk att bebisen i magen redan tröstar o ger så mycke..innan den ens kommit ut.
stooor kram
