Nhea

18/1

Kliver upp när mannen åker till jobbet & äter frukost, lägger mig en stund igen, men vid 7.30 är det dax för dusch, kläder & smink. Blir hämtad av en kollega 8.30, hon är strålande glad, har fått veta för 10 min sedan att hon fått fast tjänst -den tjänst som skulle varit min om jag inte varit gravid. Men frågan är -vill jag tillbaka efter mammaledigheten? Kanske ett litet tag mellan 2 mammaledigheter, men inte för alltid. Ser min mammaledighet som en paus, en paus i livet då jag kan fundera ut vad det är egentligen jag vill göra, är det verkligen det jag gör nu? Jag har mina drömmar, men de är svåra att förverkliga med ett spädbarn, de får nog vänta ett par år, får se vad jag hittar på till dess.

De är kul att träffa alla, mer eller mindre, en haffar mig i korridoren utan att ens fråga hur jag mår & börjar ställa jobbfrågor -tröttsam tjatkärring, men över lag så känns det väldigt skönt att veta att jag slipper det där, det är bara gå hem & jag behöver aldrig någonsin gå dit om jag inte vill det själv. Fikar, får höra det senaste skvallret, tar en kvart med mina projektkollegor på ett kontor & reder ut några frågetecken, lånar sedan en dator, lägger in en hel hög med text i bloggen, fick dela upp det på 2 för det fick inte plats i ett inlägg, lägger in lite bilder & sen går jag till apoteket, handlar alvedon in case of, nattcreme som funkar tills jag hittar min favorit igen, miniform till bebisen in case of & inotyolsalva oxå till bebisen -vem vet när jag svänger förbi ett apotek nästa gång. Tar en promenad hem, svänger förbi ICA, går sakta sakta, stannar & pustar lite med jämna mellanrum, men jag kommer hem & det går bra & när jag kliver innanför dörren är magen mjuk & fin. Fixar lunch till mig själv värmer Felix gulaschsoppa & brer 2 smörgåsar, njuter av det när jag läser kvällstidningarna + bilagor. Tar sen 1 timmes sovpaus innan jag får min dagliga dos av Dawson Creek & Gilmore girls. Mannen & jag måste till tapetaffären & lämna tillbaka prover när han kommer hem så det är ingen idé att börja med maten, slänger istället in ett tvätt i maskinen & röjer lite i köket. Mannen & jag lagar maten tillsammans, han sköter fritösen & jag steker lövbiffen. Blir sen tv-kväll med popcorn. Gjorde mig ingenting att Uffe var först ut... Kvällens fråga: Var har Cissis puutmage från förra säsongen tagit vägen? Urnyggt!

19/1

Mannen åker till jobbet vid 8, det blåser massor ute, kan inte somna om. Går upp & fixar frukost som jag äter i sängen, somnar sedan om, vaknar vid 11 då jag går upp & slänger i tunnbrödsdegen i assistenten, när den jäser fixar jag mig i ordning. Sen bakar jag ut tunnbröden & fixar sallad, kallsås & strimlar & värmer överbliven lövbiff. Mannen och jag äter tunnbröd fyllda med lövbiff, sås & sallad till lunch. Har lite ont i ryggen & bebisen har tryckt upp något hårt vid mitt högra revben. Vi åker till Brio & hämtar spjälsäng + bäddset, åker sedan vidare till ICA. Tycker att det känns som att något rinner utför benen, försöker lite diskret känna efter utanpå byxorna bakom någon hylla, känns torrt, men kan inte riktigt släppa känslan -har jag kissat på mig? har vattnet gått? Blir ingen direkt njutningsfull shopping, mannen får välja kvällsmat -färska räkor + rödspätta med potatis, rödbetor, kapris & smögensås. Handlar nya tulpaner rosa-vita helt underbara -I love tulpaner!

Kommer hem, störtar in på toa -helt kruttorrt i brallan & trosan, allt bara inbillning. Puh!

Mannen tittar på fotboll, jag vilar mig under tiden. Går upp & börjar plocka lite i tvättstugan, byter lakan i sängen & ändrar plats på oss, så jag ligger närmast dörr & där spjälsängen så småningom ska stå. Mannen lagar maten som blir jättegod & vi mumsar i oss. Inte ett piss på tv, men vi tittar lite ändå. Mannen somnar i fåtöljen & jag går & lägger mig vid 23. Kan inte sova, massor av gaser i magen, vid 2 snåret släpper det efter ett toabesök, då är det någon liten filur som hittat en favoritplats med huvud?fot? under mina revben, ajaj. Mannen som har resfeber? springer på toa på natten, blir inte mycket sömn.

20/1

Klockan ringer 8.15 då är mannen redan vaken & tittar på tv. Jag duschar & äter frukost, klär mig & sminkar mig. Han yr runt lite efter necesär & hastar i en till skjorta i packningen, letar förbrilt efter bilnyckeln & så kan vi äntligen rulla iväg. Släpper av honom hos hans bror, de ska på kurs sön-tis i Stockholm, brorsan har varit på 30 års partaj, mår sådär & längtar efter en sovstund i bilen, härligt att sitta så på kurs till 19.00 & därefter middag när man är bakis. Jag åker till min syster, de har precis vaknat & dukar precis fram frukosten, deras son ska på hockeyträning med pappan & jag & syster med dottern blir kvar hemma. Vi myser i soffan, lilltjejen undersöker min mage med stetoskop, ber mig ta bort kläderna från magen för hon vill ju minsann "se bebisen" blir mäkta besviken när det bara är vanlig hud därunder. Hon hämtar en bok "Så blev jag till" som beskriver att bebisen blir till när mamma & pappa får fram jättemycket hjärtan under täcket & visar sen hur bebisen växer i magen, jag pekar & förklarar & den visar oxå provrörsbefruktning "doktorns bebismix" & hur bebisen kan komma ut genom snippan eller genom en lucka i magen. Ändå är frågetecknen stora & flera gånger frågar hon "men vad har du där i magen?". Letar i systers gömmor & hittar en pärlevit badbalja, barnstol med uppblåsbar sits & så river vi i kartonger för bebiskläder, tar ut det mest neutrala. Sen hittar hon två uppsättningar sängkläder till spjälsängen & ett par extra lakan till den -superbra! Hennes man & son kommer hem & vi fikar, sen känner jag att det är dax att börja rulla hemåt. Beställer nasigoreng från Kina på vägen som jag hämtar upp- känns som jag får vänta i en evighet på maten, bebisen sparkar åt alla håll & tarmarna gör ont, handlar lite läsk, godis, glass, pizzasallad & en massa tidningar. Hemma njuter jag av Kinamaten i soffan & läser samtidigt, den starka maten sätter äntligen lite fart på magen & vips så är det onda ute & jag vet att jag kommer få må bra i ett par dagar- förhoppningsvis.

Eftersom jag har ett stort behov av att vara själv så njuter jag alltid av att vara själv, nu får jag ju min dos på dagarna, men ändå är det en ganska härlig känsla att veta att jag ska vara själv si & så många dagar & nätter. & när väl mannen kommer hem igen är vi som nykära & jag vill aldrig vara utan honom!

Blir kvällsmys med hemmagjord pizza & pizzasallad, unnar mig 0,5l coca cola & får bläddra fritt i tv-tablån.

21/1

Är lite sur. Jag har en kompis, en kompis som jag umgåtts med lite i omgångar. En jätterar tjej men hon råkar prata lite brevid munnen & agerar inte helt ärligt, det är väl det som gjort att vi haft våra pauser & tyvärr hinner glömma bort mellan varven. Men när jag avslöjade att vi skulle ha barn, så skickade hon mail till mig & berättade att de oxå skulle ha barn, några veckor innan oss, men det var hemligt fortfarande. De hade bestämt sig för att skaffa barn, men när pluset kom nästa direkt fick hennes man kalla fötter & ville sticka ifrån alltihop, det var tal om abort & hela hennes liv vändes upp & ned. Vid den tidpunkt vi fick kontakt igen hade det hela stabiliserat sig, barnet skulle behållas, han skulle stanna, anledningen till att hon inte ville berätta då var att hon ville fortsätta vara sig själv & inte bara ses som gravid. Redan där gled våra åsikter isär, jag ville skrika ut för hela världen redan dag1 att vi skulle ha barn, jag ville njuta så länge som möjligt av vårat välsignade tillstånd & jag var så himla stolt! Hon gled igenom första veckorna utan den minsta lilla känning av illamående eller andra obehagliga gravsymtom, den enda grav krämpan hon haft är foglossning men den låtsas hon inte om utan kör på ändå, hennes stora skräck är att få gå på kryckor, men att tänka sig sjukskrivning är uteslutet, hon älksar ju sitt jobb & jobbar tidiga mornar till sena kvällar & vill inte ändra på något i hennes liv bara för att hon råkar vara gravid. Hon planerar att gå tillbaka tidigt till jobbet, även om hon ska amma. Hon har ingen mamma att fråga om saker, inte heller några äldre syskon, så jag agerade svarslåda, hon hade en massa funderingar & frågor & jag berättade hur jag tänkte & hur vi gjorde vid olika situationer. Plötsligt verkade hennes tillvaro krackelera igen, hon tvivlade på sin man, älskade han henne? älskade han barnet? hon ville inte ha med honom på förlossningen, hon skulle tänka varje gång han tog i barnet "det var det där barnet du inte ville ha". Jag försökte stötta, ge råd, tipsa om hjälp hos BM & kontakt med kurator, kanske en doula var ett alternativ för henne? Nästa dag så låtsades hon inte om som något hade hänt, allt var perfekt hennes man var helt underbar han var så gullig med magen, köpte saker till bebisen, pratade enormt mycket om den & allt var bara rosenrött & skimrande. Ok tänkte jag, snabba vändningar, men lät det bero. Vi pratade namn till bebisarna, hon la fram sina & jag la fram mina, vi hade inga som var samma vilket kändes skönt. Sen hände allt kring jul, min blödning, mådde dåligt psykiskt, en kompis fick missfall som jag tog illa vid mig av & detta berättade jag för henne. Jag som stöttat henne nu under hela tiden tänkte att jag kanske, kanske skulle få en liten dos tillbaka, så fel jag hade. Hon svarade "Jag har så svårt att sätta mig in i sånt här elände för jag är så lycklig i min egen graviditet, men hör av dig om du vill diskutera babysaker & så"... Jag blev så enormt besviken & arg, så jag hörde inte av mig på 1 månad & inte hon heller. Men så en dag när jag hade tillgång till dator gick jag in på hennes sida, skrev ett meddelande där jag frågade hur allt stod till. Hon hade lagt in jättefina foton & bredvid dem fanns en lista på deras namnförslag & döm om min förvåning när jag hittar överst på listan VÅRAT hetaste namnförslag. Jag vet det är inte hela världen, men det kändes så jävla falskt, så genomruttet. & hennes svar gjorde mig inte gladare, hon hade massor att göra & var helt slut, men jobbet gick före allt, föräldrautbildningen var dålig & den hade de egentligen inte tid att gå på för de behövde ju jobba. Visst har jag vänner som jobbar ända fram till dagen D, men de har alltid satt bebisen i första rum ändå, dragit ned lite på takten, tagit några sjukdagar då de mått dåligt & alltid haft tiden att reflektera över det som komma skall, det är ett STORT steg att bli mamma, bearbetar man inte det steget innan bebisen kommer så tror jag man kan få ett helvete när den kommit, att allt slår ner som en chock & det är risk för depression. Just det här pratade min BM om sist, att kvinnor som jobbade på utan att känna efter eller reflekterade innan de födde barn gjorde i hennes ögon fel, man behövde den här tankepausen, en tid att bara vara gravid & växa in i rollen som blivande mamma att förstå att i den här magen ligger ett litet liv ett liv som dör om inte någon tar hand om den, matar det & älskar den. Det är en egen liten person som ska växa upp & bli till en egen liten individ med egna åsikter, viljor & värderingar -det gäller att vara förberedd för det här livet är knutet till en tills man dör. Jag tyckte det lät så fint & jag känner mig verkligen beredd även om det inte går att föreställa sig hur det kommer bli i verkligheten!

Idag blir det en tur med bilen, tänkte passa på när jag har den hemma. Ska svänga förbi apoteket, Zeb tipsade om lactulos, kändes värt att prova. Tänkte även klämma på lite babysaker, kläder & kanske en & annan blomma om jag orkar. Annars blir det lugnt, har nasigoreng kvar från igår till dagens lunch & ikväll tänkte jag göra tonfiskgratäng: koka pasta, häll i ugnssäker from, häll på en burk tonfisk i vatten, rör runt, häll över en sats blå bands holladaisås & strö på lite ost & in i ugnen tills osten fått lite färg. Såg att det var guldbaggegalan ikväll, kanske något att vila ögonen på.