Äntligen fredag igen...
Kan inte låta bli att känna mig lite besviken. Jag tycker jättemycket om min svämor -hon & svärfar behandlar mig som om jag vore deras dotter & har många gånger ställt upp för mig där inte mina föräldrar riktigt räckt till. Jag trodde verkligen inte att jag skulle känna någon skillnad att ha Alice hos mamma eller hos svärmor, men skillnaden är enorm tyvärr. Det känns nästan som att svärmor ser mig som en konkurent gentemot Alice. & hon lyssnar inte alls på vad vi säger att Alice vill & tar alldeles för många egna slutsatser som jag stör mig på.
Tex. Alice har fått hormorprickar - i stort sett alla barn får homronprickar då hudens porer börjar komma igång -vissa dagar kan det vara jätte mycket -andra dagar nästan inga alls. Men det första svärmor sa var "Å vad prickig du är -har mamma ätit något tokigt". Då kom mannen till min undsättning & berättade vad det egentligen berodde på. Likadant när hon klappa henne på huvudet "Å stackars Alice vilken tova du har -har inte mamma borstat håret på dig?" & vi fick förklara återigen "Det är ingen tova det är en sårskorpa efter sugklockan". Känslig som man är blir jag ledsen när det hela tiden blir jag som blir utsatt - jag som inte äter som jag ska, jag som inte sköter mitt barn ordentligt.
När jag hade min äldsta systerson (det var främst han jag var "barnvakt" åt) då var jag ytterst noggrann med att dels läsa av min syster "är det ok att jag har honom även om han skriker" & även ta efter hennes rutiner, lyssna på vad hon trodde skriken berodde på & fråga, fråga fråga. & tillslut var han ju nästan lika trygg hos mig som hos sin mamma.
Men svärmor lyssnar tyvärr inte alls & det gör att jag känner mig inte trygg att lämna Alice hos henne. Hon envisas med att lägga Alice på rygg i famnen som "vanliga bebisar ligger" -även om vi förklarar att Alice avskyr att ligga så. Det är inget vi säger för att vara elaka utan för att hjälpa -det är ju aldrig kul med en skrikande bebis.
Alice sov i vagnen, när Alice är påväg att vakna ligger hon & knölar lite, sträcker på sig, tittar lite, somnar om & sådär kan hon hålla på i upp till en timme innan hon verkligen är vaken och vill komma upp. Igår kom svärmor med henne i famnen & jag frågade "Skrek hon?" & hon svarade "nej men hon sträckte på sig sådant så det hade kommit ett gallskrik alldels snart iallafall" så då fick jag säga som det var "Det är Alice sätt att vakna -hon har inte sovit klart än utan kan ligga så i vagnen i upp till en timme". Svärmor såg både snopen & glad ut för nu fick hon ju en sovknölandes Alice i famnen istället. När Alice vaknade ordentligt efter ca 30 min så började hon picka som en fågelunge med huvudet & suga på sina händer "Jag kan ta henne för hon är hungrig" sa jag & då svarade svärmor "Nej tror du hon är det?" & när Alice sedan låg & åt med stora klunkar så frågade hon "Var hon hungrig? Äter hon verkligen". Då börjar jag fundera "tänk om de haft henne själv -hur länge hade hon då fått skrika innan de fattat att hon var hungrig". För det tjatas redan om att vara barnvakt & det sägs minst 10 gånger varje gång vi träffas "Alice ska stanna hos farmor & farfar eller Alice ska följa med farmor & farfar hem". Innan Alice kom planerade mannen och jag att gå på Diggilookonserten & Alice skulle vara hos sin farmor och farfar, bådas favoriter är med Måns & Linda -men nu vet i tusan om jag vill gå längre, det känns inte som att de skulle ringa efter oss hur ledsen hon än var.
Jag vet att Alice farmor och farfar är de som kommer vara barnvakt mest, dels jobbar bara svärmor 50% & kan glatt hämta Alice på dagis tidigare en gång i veckan & sedan när Alice är såpass stor att hon kan sova borta någon natt -då vet vi inte vilket skick mamma är i -att lämna Alice till pappa om han oxå har hand om mamma känns inget vidare -ok dagtid men inte över natten. Så jag försöker verkligen vara lugn & försöka föra fram alla saker lugnt & sansat så hon inte tar det som kritik, men det är svårt. Hon har träffat Alice 4 gånger -men tror redan att hon kan henen bättre än oss.
Det är så himla synd för hon är den jag kunnat prata med när jag varit arg på mannen - hon har aldrig tagit det som kritik mot sin egen son utan mer förstått & haft samma "problem" med svärfar som oxå är en bestämd, eftertänksam arbetsnarkoman. Så det kändes så fel när Alice kom & det slog slint i huvudet på henne. Jag har varit så glad över att ha en så bra svärmor, min mitt ex mamma. Hon var svärmor från hell.
Mitt ex var en närmast manisk person, det var full fart hela tiden, han hakade på allt som rörde sig, kunde inte planera för fem öre, inte vara stilla 5 minuter, inte komma ihåg några tider (han använde mig som kalender -man kan i princip säga att han brände ut mig -jag fick hålla redapå både mitt & hans liv) , men han klarade sig för att han var den mest supersociala personen ni kan tänka er -alla älskade honom, alla tyckte att han var det roligaste människa de någonsin träffat & visst det var han i lagom dos & jag hamnade alltid i skuggan av honom, de ville inte träffa OSS, de ville träffa honom -jag var bara ett bihang.
Iallafall jag minns en speciell händelse, det var början av sommaren 2004, jag bodde hos honom tillfälligt över sommaren, jag tog en sommarkurs på universitetet för att vara så "ledig" som möjligt & nu hade det gått i ett en hel vecka, plugg, arbeten som skulle in & på mornarna sa vi alltid "ikväll ska vi bara vara hemma & ta det lugnt" för att sedan på kvällen hade det "dykt upp värsta festen eller en middag vi bara var tvugna att gå på", det blev mycket fest, full fart hela tiden, mycket fet onyttig mat & lite sömn -han klarade sig på 3-5 timmars sömn -jag måste ha 7-8 för att vara människa -men jag levde hans liv & var totalt slut. Förhållandet var risigt, vi bråkade mycket & jag mådde inte bra fysiskt eller psykiskt i förhållandet. Tillslut pajade min mage, jag hade inte fått behålla någonting på hela dagen & jag satt vid datorn med ett arbete jag var tvungen att göra klart när han kom hem. Jag bad honom laga mat som jag handlat hem -för jag var tvungen att få ett mål hemmalagat mat för min mage mådde inte bra.
30 min senare sitter han vid bordet & äter, då har han bara lagat mat åt sig själv, all kyckling i sås ligger på hans tallrik med hans pasta jag inte tålde - jag blev skitförbannad & han sa "men du hade ju ont i magen jag trodde inte du ville ha mat" - vi blev rysligt osams, han störtade iväg på motorcykeln till affären för att handla ny mat att laga åt mig & när han kom hem slarvade han med att ta ned stödet så motorcykeln välte & fick sig ett par fina repor. Han kom upp, lagade mat åt mig, talade om vad som hänt med motorcykeln och gick sedan ned till den. Då ringde hans mamma & jag förklarade vad som hänt & hon -mamman som avgudar sin son, inte kan höra ett ont ord om honom säger "Men var du tvungen att bli arg på honom då?". behöver jag säga att vi inte var tillsammans två månader senare?!
Ikväll vänta vi gäster, en av mina bästa vänner med sambo & 6 månaders son!
vad tråkigt att du känner så. Jag som inte har någon mamma att prata med hoppas att den dagen jag blir mamma att svärmor då stället upp och inte tror att hon vet bättre än mig. Ja visst hon har fött två egna barn, men det var liksom mer än 30 år sedan. (den dagen vi får barn, om vi får barn) Nej usch jag förstår verkligen att du blir ledsen och tar åt dig, det hade jag också gjort..
Precis som du säger är det svårt att veta hur man ska agera gentemot henne så att hon inte tar avsdtånd för att ni säger åt henne. Hoppas det löser sig. Kanske lugnar det ner sig när Alice mer blir en "vardag" att hon finns kvar. för henne. Nu är hon ju så söt å så spännande :P Hoppas det löser sig snart :)
Jag känner igen det där, man vill liksom att de backar lite. Ni känner ju Alice mer änn nån annan. Min svärmor tyckte att jag ammade Emma för mycket, hon kräktes hela tiden och behövde ju "ny" mat när hon i princip spytt upp allt... Svärmor ansåg att hon fått förmycket när hor kräktes... Själv visste jag ju att så inte var fallet, vi hade ju provat allt, lite itaget osv. Förstår att du e lessen, det blev jag med trots att "mitt problem" inte var så stort och min svärmor backade o lät oss göra som vi ville i slutändan utan att försöka "ändra". Stå på dig, det är ert barn och för allt i världen, ha inte barnvakt förrens det känns ok. Ni ska ha barnvakt om ni behöver det, inte för att nån behöver "låna" ert barn!
Phu...Blir rent svett av att bara läsa...Skit jobbigt det där med svärmorsan. Men mina förhoppningar när jag läser det är att jag faktiskt tror att det kommer lugna sig. Allt är fortfarande nytt, du är yber kännslig. Jag tror du kommer ta hennes naggande med en klackspark om ett tag. Du verkar vara en tuff tjej, och när du blivit ännu trggare med Alice så kommer det kännas ännu bättre.
Det viktigaste som jag kan se i det hela är, att din man stödjer dej och han är 100% på din sida, annars kan det bli rysligt jobbigt.
Jag vet, har oxå haft en svärmorsa från helvetet...Riktigt elak, hemsk, nedtryckande och jävlig var hon.
Som exempel på vilken j*kla människa hon är så kan jag tala om att hon skickade med sin son en bok om bantning hem till mej. Hur kul känndes det på en skala? Jag blev väldigt ledsen och otroligt sårad.
Ha en underbar helg/Alva
Vill bara förtydliga att jag fattar att din nuvarande sväris gillar du ju egentligen och att det inte är henne jag menar när jag syftar på svärmorsa från hell...
:-)
Hej! va jobbigt med svärmodern..hoppas allt blir bättre snart! Och hoppas ni får en mysig helg! Kram
Jobbigt... Jag förstår att det är skitjobbigt. Hade också en bra relation med mina svärföräldrar innan vi fick barn, tyckte att de var bäst i världen. Efter barnen har relationen förändrats till det sämre, de gör ungefär som din svärmor och det drev mig till vansinne. Det har dock blivit lite bättre ju äldre barnen har blivit, de är ju snart 3 och 5 nu och kan själva säga ifrån om de inte vill något. Det kan ju inte Alice och det är ju du och din man som får föra hennes talan, vilket ni bägge verkar göra bra! Har inte alls några bra råd att ge förutom att ni ska göra som ni vill själva, ni vet ju vad som är bäst för Alice! Om man håller allt inom sig är det superjobbigt, om det bara blir en massa tjafs så är det också jättejobbigt.
Egentligen tycker jag att fok bara ska backa då ett par har ett nyfött barn. Man är väldigt känslig och lever i symbios med sin bebis och måste få göra det. Ni VET att de kommer att vara barnvakter, de behöver inte pränta in det nu då hon inte ens är en månad gammal. Det finns liksom tid för allt här i världen. Och blod ÄR tjockare än vatten, ens egen mamma litar man på i dessa lägen, svärmor blir inte riktigt samma sak tyvärr.
Kram till hela lilla familjen!
