Nhea

För drygt 4 år sedan, när jag hade ca 1 månad kvar av min utbildning var jag ute med mina klasskompisar, vi träffade ett gäng killar som vi fnittrade ihop med hela kvällen, drack lite drinkar & shejka loss. Efter stängning fortsatte sällskapet hem till M, ja jag kallar honom M. M som i första bokstaven på hans knepiga namn & M som i musiker för det är vad han är...
M bodde i en underbar lägenhet centralt, stort, högt till tak. Lägenheten var fylld av instrument & i vardagsrummet stod en svart flygel (yes I Know såååå läckert). Jag hamnade med M vid flygeln, vi sjöng & han spelade, timmarna flög förbi och plötsligt satt bara vi kvar -de andra hade gått och vi hade knappt märkt det. M tog fram sin gitarr & spelade "Wonderwall" för mig, det blev lixom vårt signum för den natten. Vi drack te (nej snuskhumrar inget svenkfylle te snack här utan vi drack verkligen te) och pratade, små hångla lite, sjöng en truddelutt & prata lite till, slumra till i soffan i famnen på varandra & vaknade till en gnistrande klar vintermorgon. Parken utanför var täckt med nysnö, himlen var klarblå och M tyckte det var en perfekt dag för picknick. Själv stod jag i svettiga inrökta partykläder, hade skyhöga klackar och sminket i knävecken & jag visste att OM jag stannade en enda sekund till så skulle jag bli upp över öronen förälskad i den här killen. Så jag gick därifrån.

Visst har jag tänkt tillbaka på den här natten och på den här killen, typ varje gång jag hör Wonderwall (som tur är spelas den inte så ofta längre) MEN dessvärre är hans kusin en sjungande kändis, som figurerar både på tv, i radio & i tidningar & denna kändis lyckas ofta inflika en kommentar om just M. Satte mitt morgonte i halsen en söndagsmorgon när kändisen kallade M ett musikaliskt geni i en söndagsbilaga (ja jag kan hålla med kändisen att det är sant).  

Nåväl för ett par veckor sedan letade jag frebilt efter mina jobbsaker som jag måste gömt någonstanns där råttorna ätit upp dem för jag kan tusan inte hitta dem. Men i en kartong hittade jag en pärm från 1998 och framåt fylld av gamla mail jag skrivit, massa berättelser om partykvällar & kärlekar & jag fnissade högt och blev rejält nostalgisk, sen fick jag syn på en plastficka längst bak, där låg ett ihopvikt papper och när jag vek upp det och fick se vad det var, var jag tvungen att gå ner till stereon och sätta på Wonderwall på repite... Det var ett tvättäkta loveletter from M jag hittat ca 4 år gammalt.

Å det var så himla fint skrivet, jag misstänker att jag knappt aldrig läste det när jag fick det utan jag minns bara att jag klippte bort adressraden, rev den i småbitar för att aldrig någonsin kunna svara även om jag velat och gömde brevet fort som ögat för att någongång i framtiden kunna ta fram och visa mina barnbarn. Nu såg jag att brevet var så jäkla fint & han hade flikat in vår låt på flera ställen I don´t belive that anybody feels the way I do about U now... & There are many things that I would like to say to U but I don´t know how...  Alice satt och stirra på en avstängd tv för hon tror att allt ljud och musik kommer ifrån den. Själv kunde jag fortfarande varje ord i texten... & så var min M nostalgi över för denna gången tänkte jag...

Men så i morse gick jag in på en gammal mailadress jag hade för typ hundra år sedan eller iallafall 4 år sedan då... & vad hittade jag väl där om inte ett purfärsk mail från M. "Ville bara säga att jag fortfarande don´t belive that anybody feels the way I do about U now AND There are mny things that I would like to say to you but I don´t know how. Du vet var jag finns. Puss M.

Så vad gjorde jag väl då? Jo jag printa ut "skiten" ännu en gång klippte bort adressraden lika snabbt som sist, knöla ner den i kompostpåsens grötiga innehåll & knöt ihop påsen och slängde den i soptunnan. Vek ihop brevet och la det i plastfickan med det andra loveletteret...

M kommer altid ha en wonderwall i mitt hjärta, men han är inte en person jag vill dela mitt liv med. Han är musiker, han har X antal resdagar per år, han lever ett helt annat liv mot mina önskemål om hur en man ska vara... Vad är väl ett musikaliskt geni när man har en tvättäkta byggingenjör???