Nhea

Svintoflickan: Gröna som sin mammas med sin pappas bruna stänk i! =)

Igår klockan 22 beslutade vi att inte åka till Karlstad. Det var inte enbart för att jag är trött med huvudvärk utan mina vänner kände sig inte helt 100% med på det hela. Två långa bilresor med gnälliga barn, en natt inträngda 4 st i ett rum & sen hemfärd redan vid lunch kändes som för mycket jobb för så lite tid.

Istället så åkte vi till Busfabriken med våra barn vilket var en succé. Vi var lite osäkra på om det verkligen var något för så små, men det var ju dunderroligt! Ska vi helt klart göra om! Blev en toppendag:



Alice fick verkligen klättra av sig & för att ta sig ner var man tvungen att åka rutchkana ner, den var inte riktigt anpassad för så små eller för oss stora heller för vi for som vantar, men glada vantar iallafall!! men lite ömma bakar!



Bollar massor av bollar! Till H´s stora förtjusning för det är dt bästa han vet!


Alice fastnade för trehjulingarna och kunde åka både framåt & bakåt!



& så kunde man hoppa i hoppborg & på studsmatta!

Vi stannade mellan 10-13.30 så det blev en lång lekstund för barnen med avbrott för lite mat. Alice sov i bilen hem men inte så mycket mer, men det verkar ha tagit bort det värsta tröttisruset även om hon sprang rakt in i väggen med sin städvagn när vi kom hem & nu har en blå bula i pannan. Pluttan!

Det KÄNNS som att huvudvärken är påväg att släppa, jag anar den då 6 då, men den är inte lika tryckande som tidigare dagar. Så det finns hopp om att det snart är borta!

Mina mammatankar igår fick vatten på sin kvarn idag när jag läste mammasblogg. Vilket gjorde ont men ändå kändes mänskligt. Hon är inte gjort av stål & kommer så aldrig att bli. Man måste få sörja trots att det finns mycket att glädjas åt. Annars kommer det en dag då bubblan spricker & då kommer det göra jävligt ont! Som jag skrev till mamma : Jag önskar sjukdomen varit en sten. Jävlar vad jag hade sparkat på den då!