Postivia besked men blandade känslor!

Idag runt lunchtid fick vi veta via mammas blogg att natten gått bra & att provresultaten ser bra ut. Ingen påverkan på lungornas funktion. Kanske slipper hon det sättet att dö på, kanske inte. & det är med delade känslor jag tar emot detta besked. För jag vet hur risigt mamma stundtals mår, hur hon delvis gett upp. Hur hon säkerligen föreställt sig att andningen redan är påverkad pga hur hon mår & redan börjat räkna ner & så är den inte det, vetskapen om att den fortfarande kanske blir det & hur ska då det kännas då när det känns som det gör nu?! Hur mycket värre kan det bli?! Vi lever ju i ovissheten, mamma kanske har mer än ett år kvar men hon kanske även bara har ett par dagar. Något vi aldrig i förhand kommer få veta. Visst är varje sekund med mamma kvar i livet värdefull, men till vilket pris?! Hur mycket mer vill & orkar hon? & hur länge tänker sjukdomen pina henne? Frågorna är många, svaren är få.
Jobbigt är det att bara stå bredvid och inget kunna göra för att sjukdomen ska försvinna & hon ska få må bra igen. Jag hoppas innerligt att hon med detta besked hittar lite gnista  & livslust igen. För det gör enormt ont i hjärtat att vecka in & vecka ut åka dit & se hur ens mamma förtvinar, hur få saker som får hennes annars så glada mun att le, hur hemmet förfaller, hur sovrummet förvandlas till en sjuksal, att känna sin mammas lukt försvinna & bli till en blandning av smuts & otvättat hår. Se dammlagret på skåpen bli gråare och gråare för vecka tills man inte står ut längre utan tar itu med det själv. Hur hjälpmedlen man lätt lämnat ut till andra hopar sig till monster i mammas vrår. Hur ont det gör att se sin mamma dregla för hon inte kan hantera det slem som bildas i munnen, höra hennes hesa skri av missnöjde -det enda hon numer kan ljuda då ingen förstår vad hon menar. Att känna hur tystnaden blir trängre och trängre och tillslut olidlig då man vet att man aldrig någonsin kommer få höra hennes röst.  Att veta att vad man än gör ,hur man än gör så finns det inget annat slut på denna sjukdom än döden...


Kommentarer
Postat av: Emma

Det är verkligen en jobbig tid ni går igenom just nu. Jag känner ju varken dig eller din mamma och vet ju självklart ingenting om hur ni vill ha det men vill ändå tipsa om ett ställe som heter "Valjeviken" och ligger precis vid hav och bokskog i Blekinge. Det är ett center som specialiserat sig på handikapp och neurologiska sjukdomar och anordnar bla ALS-läger m. samtalsgrupper, utflykter och träning. Man kan även komma hit när det inte är läger tex på sommaren. Personalen är underbar och förstående. Valjeviken.se är hemsidan.

Ha det så bra du kan och massor av kramar.

2009-06-09 @ 16:28:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0