Vårdepp??
Friends - Har ju tidigare skrivit om min besvikelse angående min "bästa vän" som förändrats enormt de sista åren & det känns som att hur/vad man än gör så är det inte good enough... Förutom fest då såklart, öl, sprit & fest funkar alltid. Nyligen skickade jag ut kalasinbjudningar till Alice kalas & eftersom de flesta av mina vänner är hemma på visit runt påsk så slog jag ihop kalas & kompisträff, men se det passade inte. När jag träffade min vän senast så pratade hon om att hennes kille höll på att packa för att flytta in till henne & nej han hade ju inte så mycket saker & det hela var ingen big deal. MEN just på kalasdagen förstår ni så MÅSTE de flytta hans saker... Det går absolut INTE någon annan dag, köra några kvällar eller dyl utan JUST den dagen. & det är ju så MYCKET saker att det inte hinns med både flytt & kalas.Men tusen tusen tack för inbjudan, blev verkligen jätteglad ska du veta! Just nu känns det bara bull shit, det var sista gången jag försökte.
Jobb- Jobbar ju 8 timmar i veckan. Har fåttt en släng av "vad vill jag göra med mitt liv, ska jag gå här på jobbet & dra i flera år till" imponeras stort av folk som förverkligar sina drömmar, hittar drömjobbet & satsar. Själv kan jag inte ens komma på VAD mitt drömyrke är eller hur vägen dit ser ut, samtidigt känner jag mig bara less på gamla toaförhöjare, rullstolar från 90-talet & gammalt kollegiegagg som låter likadant NU som Då för ca1½ år sen när jag slutade..
Mig själv- Har bestämt mig för en makeover, på måndag sker det stora klippet. Nhea ska bli vuxen dvs klippa av svallet, byta färg & fräscha till sig lite... Har 3 kilo mammafläsk kvar som skvalpar mest runt midja, höfter & rygg tycker jag, är ett typiskt "äpple" i kroppen... Samtidigt som tanken på att ösa en en full näve chips, grädde & mandelmassa från en semla samt en härligt ljus marabou chokladkaka i munnen lockar ENORMT just nu... Kan inte bestämma mig för om jag ska unna mig en "ätardag" eller inte...
Nu vaknar lilltrollet! Bäst att ta upp & pussa!
Det känns jobbigt när man har såna "kompisar". Förstår om du inte pallar försöka mer med henne.
Jag har för övrigt samma "kris" som dej när det gäller jobb och framtid. Vill byta yrke, men VAD ska jag göra istället? Orkar inte börja om med flera år till på högskolan. Hoppas det känns bättre när jag väl börjar jobba i juni igen...
Jag blev också vuxen för ca 2 år sedan, dvs klippte av mig mitt midjelånga svll - min personlighet och stolthet. Var så förbaskat trött på det! Så ett par veckor efter bröllopet fick jag min långa hästsvans i handen ist :-D Trivs jättebra i min "nya" frisyr! Dvs den klassiska korta pagen med snygg sluttning i nacken och lite längre längder framtill och för tillfället färgat brunt/rött. Vilken färg ska du gå på?
Ang ätardag.. jag unnar mig en ätardag och det funkar faktiskt bra, hade kanske gått snabbare om jag inte gjort det iof.. Är ganska nöjd som jag ser ut nu, men har ca 5 kg kvar efter 3 graviditeter och får väl va ganska nöjde med det trots allt.
Kram!
Vad roligt med ett klipp! Måste få se bild sen hur det blev! Lycka till! Jag tycker absolut att du ska unna dig en ätardag! Det är du värd som kämpar så! Många kramar Åsa
Jag är så dålig att gå bloggrunda just nu, sitter med en hopplös hemtenta som du nog också skulle spy på eftersom den handlar om hur dementas hem ska bostadsanpassas, hahaha. Bättring utlovas!
Vad trist att handläggaren inte vände sig till din mamma, hoppas att hon inte tog alltför illa vid sig.
Trist att läsa om ditt vårdepp. En ny frisyr kommer nog att pigga upp dig lite=) ska bli kul att se! De där kilona är snart borta ska du se, du har ju varit så duktig på att träna och äta bra och lite.
Just det där med att kompisar ändras tyckte jag mig också se i den perioden då spädbarnsperioden gick mot småbarn. Alltså att man inte längre orkade ha överseende med sån skit du beskriver. Sånt som känns för världsligt och energikrävande. Det är alltd tråkigt med vänner som sviker eller är oengagerade. Hon kommer ångra sig djupt!
Kram.
Förstår de är mkt just nu o känner till viss del igen mig i dina tankar..
detta me jobb...jag har liksom inget jag vill göra mer än att vara hemma me barnen..men hur få de möjligt?
plus att något litet jobb vid sidan om som man tyckte om skulle ju va kul...men vad.
sen har ju du så mkt annat runt omkring dej också förutom tankar om vad man vill med sig själv..sitt liv?
å detta me vikt..bläää...jag behöver ned 5 kg o jag vill det..men jag vill inte strunta i alla gosaker..igen...
kramkram o hoppas att vårsolen ska göra dej glad o att du ska hitta din väg o vänner som inte sviker..
Naj, fy tusan va trist med vännen. Tyvärr så kan det ju bli så. Jag hoppas bara du kanske hittar "någon annan" som fyller tomrummet och är en ännu bättre vän/kompis.
Jag tror mest på PMS-depp. Känner igen syndromet.
Trotts att jag inte har tid att skriva så många kommentarer som jag skulle vilja så ska du veta att jag läser varje dag, mellan bajsblöjsbyten och översvallande tvättkorgar. Och jag tycker du är SUPER duktig med all träning och mat. Jag blir verkligen inspirerad och längtar tills jag ska ta tag i mitt bebisfläsk.
Kram på dig och hoppas du mår bättre i morgon.
Kråkmamman (med massor av bebisfläsk kvar)
