Mammatankar
Det känns som hon känner på sig något tanten. Mamma alltså, hon bloggar om palliativ vård & döden. Jäkla tantskrälle, hon får inte dö. Det känns som ett slag i hjärtat att läsa en sån sak. Jag som redan känner mig låg sjönk en meter till. Jag fattar inte hur jag ska orka. jag som knappt orkar nu. Jag fattar inte hur livet kommer bli. Hur stor tomheten kommer vara. Hur konstigt det kommer kännas. Hur jag ska orka uttala orden med min mun.
Jag som precis fått MIN MAMMA tillbaka, i och med hennes medicin, den mamma jag minns & VILL minnas. Den mamma jag älskar & saknar. Den mamam vars knä jag vill sitta i, bli struken över håret eller kramad av.
Alice & jag tog oss en nostalgitripp in i cd-samlingen idag, detta fann vi:
Var finns du nu min älskade vän?
Ditt skratt, dina ögon, ditt ljus
Var finns du nu?
Sorgen skymmer min blick
Men jag kan se dig överallt där jag går
Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen
Var finns du nu?
Jag kan inte förstå
Att jag aldrig får se dig igen
Men i mina minnen där finns du
Jag kan se dig så tydligt och klart
Din kärlek fyller alla tomma rum
När dagen är slut
Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen
Farväl, älskade vän
Farväl, kanske vi möts nån gång igen
Uno Svenningsson
Ååå gud jag som sitter på jobbet och är nysminkad!!!!!
Vet du, jag satt och grät vid köksbordet igårkväll bredvid mannen och höll hans hand. Sa precis samma sak som dig: Jag tror hon känner på sig att det är kort tid kvar...att hon snart tänker lämna oss.
Och fy sjutton vad det gör ont!!
Jag känner nu att jag inte alls har bearbetat DEN biten, jag bearbetar sjukdomen. Men inte tanken att hon ska dö snart...det är alldeles för svårt att tänka och gör så fasligt ont.
Jag håller med dig i allt du skriver....
Hur ska vi orka?
LOVE YOU!
Massa kramar till er
Jag undrar om inte min mamma oxå kände på sig att hon skulle dö...dagen innan jag hittade henne död på jobbet snackade hon med alla viktiga i telefon...
Usch, vad jobbigt för er. Men i slutänden tror jag ni kommer uppskatta att ni vet hur er mamma vill ha det sin sista tid. Så slipper ni fundera på om ni gör rätt. Vi pratde aldrig med pappa om hur han ville ha det sin sista tid, det var liksom för jobbigt. Nu efteråt tror jag ändå han blev nöjd med hur det blev.
Ta hand om er!
