Nhea

Somris: Jag har samma problem som dig, att kommentarerna tar sin lilla tid på sig innan de syns, men jag ser dina hos mig innan du själv ser dom hos dig, det är väl positivt =)

Camilla & Kråkmamma: Tack är mkt nöjd med lillskruttan som fotomodell

Svintoflickan: Klart vi hade ombyte med oss =) Man får ju släpa in halva lekrummet om man VILL & halva garderoben oxå =). Klänningen är från Me&I den dyraste jag köpt till henne så den var bara tvungen att förevigas, annars tycker jag h&mklänningarna för 49:- duger skitabra & då slipper man bli gråtfärdig om man glömt haklappen =)

Idag är jag lite depptrött igen. Menshelvete! Har redan ätit en portion GI-chokladkaka med vispgrädde, men jag kan ju inte trycka i mig hur mkt kaka som helst, det funkar ju inte heller. Alice & jag har varit & simmat. Hon var charmtrollet idag med, hälsar "Hääääje" på alla som går förbi, gammal som ung, kvinna som man. Tyvärr tycker jag övningarna börjar sina, det känns lite smådesperat att komma på något bara för att. Sista gången nästa vecka. Alice & jag kör mest badring & armpuffar & leker, tar ett dyk här & där & är nöjda så. Ska bli kul när utomhus badet öppnar så hon kan plaska runt i minibassängen, det tror jag hon kommer älska.

Det värsta med babysimmet är att man känner isg helt tömd på energi efteråt. Man är så lätt så lätt i vattnet och så kliver man ur som en enda stor elefantklump & den känslan förföljer en hela dagen sen. Idag fick jag bekräftat att en mamam som trippat runt med en lite väl putande postbebismage är gravid igen. Hennes unge är yngre än Alice, men magen är i storlek 7-8 månader & idag pratades det snitt-tid i omklädningsrummet & påfyllnad av järn & vitaminer via dropp då hennes depåer var helt slut efter 3 graviditeter i tät följd. Stackars kropp, jag känner att jag är långt ifrån back i track än, tänk då hur hon kommer känna sig efter denna. & hur HON känner isg efter babysimmet om jag känne rmig såhär. *pust*

Har funderat lite över våren & vårkänslorna. Jag brukar få en nytändning varje vår, det blir ljust, man blir glad & man blir nykär i man & livet. Men den där känslan vill inte riktigt infinna sig i år. Jag som verkligen skulle behöva den för att orka med. Ofta går jag och funderar när det ska ske, när mamma kommer dö. Att tiden går så fort, att året redan betat av 4 månader 1/3 av året har gått av det år som enligt doktorn & vetenskapen blir mammas sista. Hur länge till får hon vara med? Jag tror att personer som ska dö har en känsla i sig ungefär hur länge de har kvar. När man pratar med mamma kan jag få känslan av att när vissa ämnen diskuteras så utstrålar hon "men då finns inte jag längre". Som när jag pratar om min trädgård, då ser jag i hennes ögon en sorg av "den kommer jag aldrig att få se" & det är en olustig känsla, för ingen av oss vet ju det egentligen...

Alice sover, jag borde printa ner lite tankar i min bok, alltid när jag får flow med den vilket oftast infaller isg kvällstid  ska mannen gå & lägga sig tidigt & då tappar jag alla ord när han ligger & flåssover bredvid. Dagtid skulel jag kunna skriva men då hittar jag aldrig rytmen tyvärr..

Idag är det Step-Up dag, har ingen lust alls. Konditionen är nog på minus efter GI-andet, kolhydraterna krävs för att orka, bara släpa runt barnvagnen för Alice middagslur känns som att bestiga Everest, vad ska då inte kvällens pass göra ?

Dagens meny:

Frukost: Keso & färska hallon (Alice & jag delade på en förpackning hallon, hon älskar verkligen hallon)
Lunch: omelette
Fika: GI-chokladkaka med vispgrädde
Kvällsmat: GI-burgare
Kvällsfika: Räkor & aioli borde det bli men kommer troligtvis sluta med choklad & nötter + te