Mammas lilla Hjärta...
-Vad har hänt? frågade jag
-Det vågar jag knappt berätta, svarade fröken
-Vad har hon gjort?? frågade jag & tänkte mig mer att hon klättrat högt & ramlat illa
-Hon har blivit biten, svarade fröken
Barnen runtomkring var så skärrade. Fröken nästan gråtig & Alice störtgrät så allt jag fick veta & hade vett att fråga just då var hur det gått till. Alice hade suttit i knät efter att hon vaknat hos vikarien som jobbade idag & så hade en unge kommit fram & bitit henne. Hon hade inte gjort något, vilket jag frågade flera gånger utan det var antagligen en reaktion på avundsjuka. Fröken pratade även om att de "stora barnen" blivit lite åtsidosatta med alla nya barnen som behöver sina fröknar lite mer & sitter mer i knät & blir burna lite mer. Jag tänkte ta mig en pratstund med fröken i morgon eller på fredag när de inte har så många barn & man kan fråga rätt ut VEM som bet, om den bitits förut, om föräldrarna blivit informerade & om det sker igen vilka åtgärder som ska vidtagas.
Jag hoppas innerligt att detta var en engångsföreteelse. Jag kommer även säga till om att jag vill att de säger till, gärna ringer på en gång OM Alice skulle ta efter & börja bitas själv, för mig är det att gå övergränsen rejält. Att barn knuffas & puttas kan jag ha överseende med, men bitas, där går min gräns, barn som bits om och om igen -då är någopt FEL. & då får man hjälpas åt att hitta en åtgärd. Själv skulle jag skämma ihjäl om mitt barn bet någon annan unge & direkt ta kontakt med föräldrarna. Det bett Alice fått är ett REJÄLT bett, det röda har inte gått ner det minsta & på ena näsvingen har en hel tand bitit igenom skinnet. Imorgon kommer hon nog vara fröken Blånäsa. Hon verkar inte ha ont mer än när hon kommer emot näsan.
Fröken rödnäsa...
Camilla: Håller med att bitas -där går min gräns.
Anna: Tack för din infolänk, även om JAG anser att något är fel (oavsett om texten pekar på annat) & att det finns åtgärder, dvs att punktmarkera ett bitande barn en tid & försöka lära barnet att visa känslor på andra sätt. Jag tror även att bitande hör ihop med föräldrar som inte har någon nivå på sina "nej" eller säger nej till alldeles för mkt & barn testar gränser ÄNNU mer & inte förstår allvaret när något verkligen blir riktigt fel, men det rä MINA åsikter & alla har rätt att tycka & tänka som de vill. Ofta biter ju barn folk de tycker om som syskon eller mamma osv. Har en kompis med ett "bitande" barn & där hade personalen gett ut namnet på den bitande ungen så det ska bli intressant att veta om de kommer säga vem som bet Alice till mig. Min kompis blev påhoppad i kapprummet av föräldrarna till det barn som blivit bitet & de gick på så hårt att det slutade i tårar. Att hoppa påföräldrarna är något jag inte kommer göra själv utan vill mer finnas där för att tillsammans lösa problemet, mer resurser, omflyttning tex om det skulel behövas för att få bukt på det -OM föräldrarna är intresserade & tar bitandet på allvar. Om det hade varit Alice som bet en annan hade jag tagit kontakt med föräldern för att visa att man tagit det på allvar.
Somris: Enligt andra fröken så hade allting gått så fort så de hade inte förstått vad som hände innan det var för sent. Vet inte om ungen kom & hoppade på eller om de satt i samma knä. Får förhoppningsvis veta me rimorgon.
Men stackaren.. Hoppas det onda försvinner fort. Har inga barn själv, men att bitas känns ju absolut inte okej. Kram
Stackars lilla Alice. Tyvärr så är det väldigt vanligt med barn som bits och det behöver absolut inte vara något fel som du skriver. Barn visar känslor på olika sätt, hur fel det än kan verka. Det gäller att personalen försöker vara nära det barnet som bet och minska riskerna för att det ska hända igen. Tyvärr kan inte personalen berätta vilket barn som bet Alice, men man får ju verkligen hoppas att de har pratat med barnets föräldrar, så att de är medvetna om problemet. Hoppas att det bara var en engångshändelse oc att Alice fortfarande vill gå till sin förskola.
Lilla älskade skruttan! Jag skulle också blivit jätteupprörd om jag kommit och mötts av det när jag skulle hämta Viktor. Tycker det känns konstigt att hon satt i frökens knä och ändå blev biten...vad gjorde fröken? Såg hon inte? Dök den bitande ungen bara pang på Alice eller? Jag förstår inte riktigt hur det kunde gå till rakt framför fröken...
att barn bits är nog inte så ovanligt tyvärr, det är nog en form av frustration att de inte får fram det de vill på något annat sätt. Varför det blir så har jag ingen aning om och jag har heller aldrig hört direkt någon åtgärd som dagis sätter in för att stoppa bitande barn. Själv har jag varit väldigt tydlig så fort jag sett Viktor gjort minsta antydan till att bita och än så länge har det gjort effekt iallafall. Och det hoppas jag det fortsätter att göra, för precis som dig skulle jag skämmas rejält om det var Viktor som bet ett annat barn sådär som Alice blev biten idag....
Hoppas du får bra bemötande från fröken nästa gång så ni får prata om det och att Alice inte känner sig otrygg på vare sig dagis eller i det barnets närhet i fortsättningen.
KRAAAAAAAAAAAAAM till er båda!!!!
Här står det litegrann om bitning Nhea, om du skulle vilja läsa. http://www.growingpeople.se/templates/ExpertQuestion.aspx?id=14837
Det gör ju ont i en när man ser lilla Alice. Kan bara tänka mej hur det känns att vara mamma å komma till sitt barn i det läget...
uscj inte kul när sånt händer.
men det kan verkligen gå så fort att man inte hinner med, har vart med om det som personal.
hoppas det var en en gångs grej.
Nämen... Usch jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg bilden på A...
Det måste ju tas upp och pratas om sen vet jag inte om de får lämna ut vilket barn det var, lite olika regler där tror jag..har hört olika saker...men inget man ska acceptera bara...
Hoppas inte A minns dagis som något negativt nu....allt som verkar funkat så bra / Linda
Nä fy f*an rent utsagt. Stackars Alice!
Min lillkråka har oxå blivit biten och nypt flertalet gånger av en unge på dagis. Det känns förjävligt när man kommer och får se sitt barn med bitmärken och blåmärken av nypningar.
Hoppas det fixar sig.
/Alva
Stackars lilla Alice! Vilken jobbig start på förskoletiden=( Hoppas, hoppas, hoppas att hon fick bra tröst redan innan du kom dit och att pedagogerna tog itu med det på ett professionellt sätt med det andra barnet och dens föräldrar.
Jag har varit i båda situationerna, dels att mina barn blivit bitna, och dels att Alva bitit andra barn. Vet inte om jag skulle vilja påstå att jag är en förälder som säger nej för mycket och att det skulle bero på det att hon bets. Men det är ju bara vad jag tror=)
Jag tror att man få se det från fall till fall. Det kan ju handla om en mängd olika orsaker, allt från att det är turbulent i barngruppen till att barnet inte lärt sig uttrycka känslor på "rätt" sätt än. Min erfarenhet är att det ofta handlar om mindre barn som saknar förmåga att klä sina känslor i ord. Då det handlar om äldre bitbarn (typ från 3 år eller nåt) har det nog andra orsaker än då yngre barn bits.
Oavsett så har du som förälder rätt att fråga om ett par saker och det är ju jättehemskt då ens barn är bitet=( Det känns så primitivt, en knuff kan man ju se annorlunda på.
Då mina barn blivit bitna har jag frågat om de har mycket problem med bitningar. Isåfall vad det gör för att förhindra det osv. Och precis som du gjort så brukar jag fråga vad saken gällde. Alltså om det var under ett bråk och vad isf mitt barn gjort innan.
Och självklart skäms man som faaaan då ens barn bits. Jag gjorde vad jag kunde som förälder för att förhindra det, men det var under kanske ett halvår som det var riktigt jobbigt. Mest var det Moa som blev biten, men även jag och Martin. Och 2-3 kompisar.
Det är ju väldigt snabbt hänt tyvärr. Jag hoppas att det inte är något vanligt förekommande och en engångsgrej på förskolan pga vikarier eller nåt.
Såklart att du ska ta ett snack om det imorgon och höra efter lite mer, jag förstår att du inte är ute efter att lyncha;)
Stor kram till er alla! Jag tycker verkligen jättesynd om er alla ikväll!
Men stackars lillstumpan :(
Det är verkligen jättebra tycker jag att du tog det på allvar från första stund och vågar ställa frågor.
Hoppas verkligen det bara var en enstaka händelse!
Kram till er!
Usch, det är inte kul med barn som bits, det blir ett sånt passande. Sonen blev biten på dagis och började efter det att själv bitas ett tag, men det försvann när talet kom i gång, som tur var blev han så ledsen när man sa till honom så han fann inget nöje i att fortsätta att bitas för då fick han ju en tillsägelse.
Dottern bets också en period, men det var bara några få gånger och försvann av sig självt.
Det är trist när det sker på dagis och jag misstänker att man inte kommer att lämna ut vem det var som bet, om det fortsätter komer dagis att få det jobbigt genom att de måste vakta hela tiden. Jag tror att det handlar om att inte kunna göra sig förstådd och förstå när barn bits, i mina barns fall har det varit så, båda har slutat när de kunnat förklara vad de vill.
Hoppas det inte händer fler gånger och att Alice inte tar efter. Kram
